Episode 9 - Hurt

 
Fick inget svar tillbaka. 
Jag vinglade fram mot en stor sten som stod vid början av skogen. 
" Eleeeennnna är du hä.." 

Kallt, blött, rått. Marken, vad gjorde jag här? Mitt huvud dunkade något fruktansvärt. Jag försökte öppna mina ögon men det enda jag såg var en suddig bild av ett stort killgäng emot mig. 
________________________________________________________________________________________

Jag öppnade mina ögon och märkte att jag var hemma. Hemma i min säng. Vad hände? Det senaste jag mindes var att jag slog i mitt huvud i någon sten eller något. Sedan hade jag en minneslucka däremellan. 
Jag vände min om och upptäckte att jag inte var ensam i mitt rum. Elena satt brevid mig och kollade mycket  oroligt på mig.
Hon drog in andan när hon märkte jag var vaken.
" Bella är du okej !? " sade hon oroligt.
Jag gav henne en förvånad blick. " vad menar du? Vad hände ?"
Elena tittade ner i golvet men sedan kollade på mig igen. " Jag hittade dig i skogen, avklädd och.... "
Jag spärrade upp ögonen. Jag mindes det, men svagt. " bl.. bleevv... blev jag... våldtagen?"Sade jag med gråten i halsen.
Elena började snyfta. " Det var hemskt att se dig ligga där ensam i skogen helt blodig och medvetslös." 
Jag stelna till medan Elena berättade allt. Detta kunde inte ha hänt, omöjligt. 
Inte för än då upptäckte jag att jag hade stora plåster på ben , axlar och armbågar. Mitt huvud värkte också något så otroligt mycket.  
Därefter brast jag ut i gråt. " HUR FAN KUNDE DETTA HÄNDA? HUR SKA JAG NÅGONSIN KUNNA GÅ VIDARE? " skrek jag samtidigt som tårarna sprutade.
" Jag är så himla ledsen Bella." Sade Elena och tittade ner i golvet.
 
Elenas perspektiv:
 

Jag kände enorma skuldkänslor över Isabella. Jag hade sätt på hennes telefon när hon sov att hon hade fått massor med sms från en okänd person, som skulle förmodligen " spela mig ". 
Och jag gick ifrån henne på festen igår, vilket jag verkligen ångrade. Själv har jag inge minne över vart jag tog vägen, vilket skrämde mig. Vad som helst kunde ha hänt..
" Ska jag hämta lite vatten ? " Sade jag.
Isabella tittade upp på mig som satt på sängkanten brevid mig. " Okej jo visst.. Tack du." Sade Bella och hennes högra mungipa höjdes lite uppåt. 
Man såg att hon försökte le, men fattar om inte det är det enklaste efter ... allt.
 
Isabellas perspektiv :
 

Elena hade lämnat mitt rum för att hämta vatten nere i köket. Jag var otroligt trött... Men jag kände mig smutsig och obekväm. Så jag sneglade på klockan , som var 13.12 , innan jag drog mig upp från sängen. Jag öppnade min dörr till mitt rum osm stod på glänt innan jag vandrade segt till badrummet för att duscha. Kände verkligen att jag behöve frächa upp mig lite.  Jag tog av mig min stora t-shirt jag hade på mig och hoppade in i duschen. Där stod jag , stirrande rakt fram och huvudet bara hängde nedåt. Dropparna gled över min kropp och landade på duschgolvet. Jag hade ingen ork för något alls. 
Våldtäckten spelades upp i mitt huvud, om och om igen. 
 
Jag orkade inte mer, tårarna började rinna. Inget inom mig fanns kvar....Det måste ha vart ett mistag att flytta till New York. Allt kan ju hända här... Och jag ville bort, bort från allt och alla.
Varför just mig ? 
Varför var det just jag som fick dom där sms:en?
Vem låg bakom detta? 
Jag tappade andan och föll ner till golvet medans duschvattenstålarna forsatte rinna över min rygg.
 
_________________________________________________________________________________________
Hoppas ni gillade episoden ! :)
Kram ♥

Kommentarer
Postat av: Belieber <3

Sjukt bra! Skriv mer så fort du har tid! Älskar den! :) <3

2013-09-24 @ 18:16:48

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0